Fem veckor gamla har valparna hunnit bli, tiden går fort. de små sötnosar växer så det knakar.  Nästan så att det syns.
 

Eftersom de är nu så stora och orienterade så har de fått  hela ytan av rummet för sin valphage, det angränsande köket besöks gärna och flitigt utan att en liten går vilse. Trägården som börja blomstra är spännande att utforska och den ena och andra våga sig lite längre bort. 
 

De bli för varje dag som går mer och mer självständiga, mamma Mio är inte längre bara mat, hon har även blivit en lek-kamrat och om nån är för mycket på henne så är hon en sträng, men kärleks-full uppfostrande mamma .

Roligt att se deras samspel, hur de bråttas och knuffas och kärleksfullt nosa på varandra och att se deras genuina förmåga att kunna slappna av, att de lägger sig var som helst i köket för en tupplur och bryr sig inte ett dugg om vi går över eller runt de och skramla och prata med varandra.

Längsamt men säkert bli diandet mindre och färskfoderet varvat med torrfoder smakar så gott. Det tycker även mamma Mio som görs sig liten som en valp.