En sann kärlekshistoria - Kenzo vom Zulimo"Dodor" och Bell De Masquerade Adelé "Mio" fann varandra direkt, de lekte och gosade, men det skulle ta fyra dagar innan de kunde förenas eftersom Mio inte riktig var mogen när vi kom fram, fast att det han bli den 18. dagen. Så spänningen var på hög nivå och väntan lång fram till första ultraljudet på 30.dagen. Fullständig lycka när det syntes fem valpar. 

Mio väntade med valpningen  efter att  Enköpings konstrunda Vår konst var avslutat. Fram mot kvällen blev hon lite orolig, vill hålla tass. Då visste vi att valpningen hade satt igång.
Första valpen kom  inte helt utan lite dramatik eftersom den inte bara gled ut, det lilla huvudet var helt framme, men resten var kvar och det kändes som en hel evighet tills även kroppen kom ut. Vi han tänka några oroliga tankar, men Mio tog hand om den lilla tiken och hon bjöd nästan direkt på lite äventyrssinne. Sedan kom valparna en efter en med mellan 15, 51, 5, 35, 15 minuters mellanrum. Efter den femte valpen var vår Mio trött och vi mutade henne med lite mat och att hon skulle resa sig och det var tur det för att när hon gjorde det så föll min blick på två små ben och en liten svans som redan hade lämnat fruktblåsan, resten var kvar. Oj -  försiktig lirkade jag ut den lille krabaten, navelsträngen var redan av, men även han mådde bra trots sin lite ovanliga entré till livet. 
När efterbörden inte kom ut ringde jag till Jill och frågade om råd. Att gå några gånger i trappan med Mio var ett bra tipps. Den sjunde valpen, som vi trodde var den sista enligt röntgenbilderna, föddes efter en dryg timme. Lyckliga och trötta satt  vi fortfarande i valplådan, så lyfte Mio plötsligt helt lugnt ett ben och ut kom en liten tik. Så nu ligger hon nöjd och myser med sina två små tikar och sex små hanhundar. Vilken fantastisk hundmamma hon är - vilka krafter!